Gutasagan, eller Gutesagan, är den avslutande delen av huvudanskriften av Gutalagen och nedtecknades på 1220-talet, sannolikt slutredigerad omkring 1350 och ingår i de svenska landskapslagarna. Den handlar om Gotlands tillblivelse och forntida hävder och dess gutniska text innehåller folkliga överenskommelser med infogad episk diktning.
Gestalter ur Gutasagan och Gotlands första "Gotlänningar".
Tjelvar är en gestalt i Gutasagan, där han meddelas vara den förste som gör upp eld på ön, som dessförinnan sjönk i havet om dagen och steg upp om natten, men som nu stannade uppe. Tjelvars son Havde (Hafþi) och hans hustru Vitastjerna (Huítastierna) blev gutarnas förfäder. Enligt sägnen ska han vara begraven i Tjelvars grav på Gotland. Det har antagits att Tjelvar skulle vara identisk med Tjalve och såsom tjänare till åskguden Tor, vara förknippad med eld.
Havde var son till Gotlands upptäckare Tjelvar. Tillsammans med Vitastjerna hade han sönerna Gute, Graip och Gunnfjaun. Havde och Vitastjerna var enligt traditionen de allra första som bildade familj och bosatte sig på Gotland.
Vitastjerna är enligt sagan hustru till Havde och tillsammans med honom Gotlands första bebyggare. Den första natten som hon tillsammans med Havde övernattade på Gotland, drömde hon om tre ormar som sköt fram ur hennes barm. Havde tydde drömmen som att Vitastjerna skulle föda dem tre söner, vilket hon också gjorde. Han gav dem sedan namnen Gute, Graip och Gunnfjaun.
Bröderna Gute, Graip och Gunnfjaun var enligt sagan söner till Havde och Vitastjerna. Efter faderns död så delade bröderna på Gotland varvid Gute fick mellersta delen, Graip den norra och Gunnfjaun den södra delen (Sudret). Gute utsågs till överhövding och ska enligt traditionen gett namn till både ön och folket, gutar. Detta ges som förklaring till varför Gotland ännu idag är indelat i tre tredingar.